Som 18-åring var jag väldigt rastlös och bestämde mig en dag för att åka ut på äventyr. 4 dagar senare stod jag utanför en port och kände mig väldigt stor och ståtlig, trots de 8 meter höga dörrarna. Även om jag efter min 10-timmarsresa hade en bit kvar från mitt mål, som låg 100 meters promenad i 75 graders lutning uppåt, så kände jag mig fri som en fågel och lätt som en fjäder (det var inte vätskebrist).

När de flesta tänker “paradis” tror jag att de föreställer sig en lång vit strand med turkost hav, svajande palmer, paraplydrinkar och gassande sol. Det gjorde jag också, innan jag hade sett och upplevt Urbino.

20,000 invånare + 25,000 studenter (i september-maj) i en “bortglömd” antik stad uppe i de Italienska bergen. För de som tycker om konst och historia finns massvis av sevärdheter. För mig som tycker om att äta gott, slippa turister (sept-maj), träffa nya vänner och dansa – finns ännu mer!

Om du funderar på att plugga utomlands ett år rekommenderar jag starkt att söka till Universitetet i Urbino, underbara människor, stort urval av ämnen och aktiviteter och ett riktigt häftigt studenthem med korridorer som är uppbyggda av långa tunnlar som borrats igenom berget fram till varje dörr.

Det historiska centrumet i Urbino, Palazzo Ducale och Duomo

Italiensk karta som visar Urbino

Urbino sett från ovan

En komisk syn jag sent glömmer är när Italienarna sakta halkar fram (och tillbaka) i nysnön som brukar falla i Januari

Studentområdet i Urbino, lägg märke till lägenheterna, Il Tridente, som sträcker sig nedför berget