Sitter i bilen påväg tillbaka till mamma. Har varit och firat jul ännu en gång tillsammans med pappa och hans familj. Dock blev det lite stressigt eftersom SJ fått mig att vända på dygnet och jag kom fram lite sent, men vi tänker fira igen i Karlstad i Januari! Hehe Bilden nedan är på mammas smarriga mannagrynspudding, mm! Slänger upp mer bilder när jag kommer hem.

Idag är det fars dag och om min biologiska pappa var här hade han fått sig en riktig avhyvling i present.

Inte nog med att han försökte “skylla” faderskapet på någon annan när jag föddes, nej, de gångerna jag i smyg ringde honom som liten slängde han på luren i örat på mig utan att säga ett ord – med mig gråtandes på andra sidan.

När jag sedan som 12-åring vågade åka iväg för att konfrontera honom så vägrade han se mig i ögonen, gick direkt och låste in sig i sin bil, och när jag bad honom ge mig 5 minuter så körde han iväg – fortfarande utan att ens ha slängt en blick på mig.

Jag kan inte annat än hoppas att det faktiskt är så att han inte tror att jag är hans dotter, att han aldrig fattade att det bara var han som var otrogen och vad DNA-testet bevisade. Att om han ser mig nu så hade han inte tvekat för en sekund då jag har både hans ögon, ögonbryn och leende.

Fast det är bara önsketänkande – egentligen vet han mycket väl att han är min biologiska pappa. Jag vill bara inte förstå hur någon kan vara så känslokall och falsk och fortfarande kunna se sig själv i spegeln.

Grattis på fars dag, pappa. Du har nu missat 23 år av din dotters liv.

Min andra sötnos har ju inte omnämnts ännu här i bloggen, så här kommer ett litet inlägg tillägnat min vackra border collie, Whilma. Och hennes favoritperson, min älskade Morfar såklart

Båda två älskade att se på djurprogram tillsammans

Idag är det ett år sedan min största förebild gick bort. Moffa..jag saknar dig så mycket! Det finns ingen som hade sådant stort tålamod som min morfar hade med mig, han lärde mig åka slalom, längdskidor, cykel, matematik, läsa och SÅ mycket mer, men viktigast av allt att uppskatta vad man har medans det fortfarande finns kvar.

Jag minns enda gången du höjde rösten och blev arg på mig, jag grät för mig själv varje kväll i flera veckor för att jag hade gjort dig upprörd. Kan knappt se vad jag skriver just nu för alla tårar… Jag kommer aldrig någonsin glömma allt du gjort för mig och alla andra runt omkring dig. Det fanns ingen som inte tyckte om dig och som inte kommer sakna dig – men för mig var du den bästa ‘föräldern’ jag någonsin hade kunnat önska mig, och tusen gånger bättre – du kommer alltid leva kvar i mitt hjärta och påverka mina beslut.

Tack morfar, för allt du gjort för mig. Jag älskar dig.